Leena Mäki-Patola / teksti liittyy museossa olevaan teokseen

Leena Mäki-Patola

Kuinka voisin keriä itseni ulos tästä kerästä jonka lanka juoksee vain yhteen suuntaan. Kerää vasten puristuvat jalkani, reiteni, lantioni, vatsani, vyötäröni, rintani, kaulani, kasvoni. Huuleni kuivuvat, nenäni tukkeutuu, silmiä kirvelee. En kuule lintuja enkä tuulta. En näe värejä. En haista multaa enkä suolaa. Suussani on paksu hapan vaahto. En ole ihminen. Olen ruumiiton uni…

——————————————–

Hur ska jag kunna nysta mig ur den här tygrullen vars tråd löper i endast en riktning. Mina fötter, lår, höfter, mage, midja, bröst, hals, ansikte pressas mot rullen. Mina läppar blir torra, min näsa täpps igen, det svider i mina ögon. Jag hör inte fåglarna eller vinden. Jag ser inga färger. Jag känner inte doften av mull och salt. Min mun är full av ett tjockt, surt skum. Jag är inte en människa. Jag är en dröm utan kropp.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s